Richard Dybeck – otherwise known for writing the de-facto national anthem of Sweden, Du gamle, du fria – published a collection of Elfdalian herding song, calls and riddles in Runa, en skrift för Nordens fornvänner (1850).Dybeck, 1850. Dybeck’s spelling is the Swedish, extended with the eth (ð) and what appears to be a double struck “l”See for example Dala-miusker, p. 28 (Ibid). – possibly a boldface marking of the supradental [ɭ].“[…] in the printing of certain dialectal literature with broad notation, some of these older practices are retained, such as bold type for ‘thick’ l (cacuminal) […]” (Strömbäck, 1961, p. 25).
Dybeck, R. (1850). Runa, en skrift för Nordens fornvänner [Runa, a letter to the Nordic cultural heritage association] [Journal], vol I. Norstedt. Retrieved 20 September 2026 from gupea.ub.gu.se
Strömbäck, D. (1961). Svensk ljudskrift 1878–1960: En översikt över det svenska landsmålsalfabetets utveckling och användning, huvudsakligen i tidskriften Svenska landsmål av Manne Eriksson [Swedish phonetic writing 1878–1960: An overview over the Swedish Dialect Alphabet’s development and use, primarily in the journal Svenska landsmål by Manne Eriksson]. In Svenska landsmål och svenskt folkliv. Landsmåls och folkminnesarkivet i Uppsala. Retrieved 20 September 2026 from isof.se